Författare: Maedelir

Maedelir är möjligen det äldre namnet på Mälaren. Från vikingatid eller tidig medeltid. Tror jag. Kommer kanske att utveckla den saken i ett blogginlägg framöver

Med anledning av Jens Stilhoff Sörensens debattinlägg i SvD 14 april

Mycket har skrivits om att Ryssland har ”den historiska erfarenheten av att vara utsatt för invasioner och angrepp från omvärlden”. Den tanken kan på goda grunder ifrågasättas och antagligen har vi här roten till Rysslands ständiga konflikter med sina grannar.

 

Rysslands idé har under många sekler varit Imperiet. Bilden av Moskva som det tredje Rom, efter Rom och Konstantinopel, har levt i åtminstone 500 år. Landets många krig har – med några få undantag – varit ryska anfallskrig. Ukraina, Baltikum, Polen, Kaukasus, Krim, Transnistrien, Finland och Vladivostok är några av de många områden som sedan 1700-talet har erövrats (och i vissa fall förlorats igen). Inbördeskriget 1917-22 är nog det krig som avviker mest från bilden.

Det ryska imperiebyggandet har ofta skett i allians eller samförstånd med andra ”hungriga” stater. Två gånger (1812 och 1941) har sådana allianser lett till att Ryssland har råkat riktigt illa ut, då konflikt utbrutit med den allierade aggressorn (Bonaparte respektive Hitler).

Sovjetunionens oerhörda umbäranden 1941-45 måste förstås ha satt djupa spår hos dem som överlevde, men ingenting tyder på att imperietanken försvann under dessa år. Tvärtom tyder perioden 1945-1991 och även tiden därefter på fortsatt oförminskad sovjetisk/rysk land- och makthunger.

Problemet som vi alla i Europa delar är att intill dess att Rysslands ledning förstår att de geopolitiska imperiernas tid är förbi så lär landets konflikter med grannländerna att kvarstå.

Ytterst är detta en enkel fråga. I intressekonflikten mellan den större maktens säkerhetsintressen utanför sitt eget territorium och den mindre maktens rätt till frihet och suveränitet inom sitt eget territorium, vilken parts intressen ska ha företräde? Kanske borde Jens Stilhoff Sörensen lägga en del tid på att fundera över detta principiella övervägande.

 

Några ord om händelserna i Salisbury, med Stilhoff Sörensens ord ”den påstådda giftattacken”.

Rysslands ambassad i London har inte nöjt sig med att ställa 27 frågor till britterna (vilket skedde den 30/3). Dagen efter ställde man ytterligare 14 frågor, den 2 april kom först 13, sedan ytterligare 10 frågor, summa 54. Jag har inte letat vidare. Ytterligare frågor har dessutom ställts genom andra ryska kanaler, som t ex Kremls oväntade omsorg om Skripals två döda marsvin, en katt som är död och en katt som tycks vara försvunnen…

De många och sinsemellan överlappande frågorna ger inte intryck av att vara ställda för att bringa klarhet över situationen utan snarare för att försöka stressa britterna och möjligen pressa fram motstridiga svar som man sedan kan invända emot. Jag har full förståelse för att britterna väljer att negligera dem.

Det ryska agerandet efter insatsen av ett kemiskt stridsmedel i Salisbury är mest av allt en variant på ryskt modus operandi som vi såg det t ex efter nedskjutningen av MH17: Påstå vad som helst, kläm fram så många synpunkter som möjligt och gör det i hög takt. Alltid förvirrar det någon…

”Låt solel bli reservkraft”, några frågor och svar

Några frågor och svar med anledning av artikeln ”Låt solel bli reservkraft”, Dagens Industri 2017-09-29

I samband med vår debattartikel har vi fått en del frågor. Här är de viktigaste och våra svar på dem. John Åkerlund och Lars Holmqvist.

 

Fråga: Blir det inte extremt dyrt att bygga ett parallellt elnät vid sidan av det ordinarie, nationella elnätet?

Svar: Ett identiskt nät hade blivit mycket dyrt. Det nationella nätet är dimensionerat för att kunna mata toppeffekt vilket ställer synnerligen höga krav och medför därför stora kostnader för utbyggnad. Men det vi talar om är ett klenare nät, dimensionerat för medeleffekt. Batterier kan sedan leverera toppeffekt vid behov. Tekniken medger tunnare och billigare kabel, dessutom byggs nät enbart över kortare avstånd.
Ett lokalt, parallellt elnät behöver inte heller nå fram till varje enskild stickkontakt för att fullgöra sitt syfte som backup vid en nödsituation.

 

Fråga: Det nationella elnätet är hela tiden i drift och kontrolleras löpande. Hur säkerställer man att ett reservnät fungerar, måste det inte vara i drift konstant?

Svar: Det parallella nätet är tänkt att vara i drift konstant och mata el till egna eluttag. Den lokala produktionen ska alltid mata på det lokala nätet och dess energilager. Om den lokala produktionen inte räcker fyller det stora nätet på. Om det stora elnätet går ner, kan en fast installerad reservgenerator kopplas om för att mata det parallella nätet. Därigenom slipper man se att lokalt producerad el går till spillo när om det stora elnätet skulle gå ner.

 

Fråga: Varför kan man inte separera försörjningen av el till industrin så kan hushållen leva med batterilampor och ljus?

Svar: Om det stora elnätet går ner är det inte tal om att driva industrier, full gatubelysning eller eltåg. Syftet med ett parallellt lokalt elnät är att säkerställa att samhällets och hushållens mest basala funktioner ska kunna fortsätta att fungera, som kommunikation (tele, internet), matlagring (kyl, frys), stödbelysning, cirkulationspumpar, kanske kortvarig matlagning. Fungerande betalsystem är en annan helt central samhällsfunktion.
Det skulle innebära en elförbrukning som kanske motsvarar 5-10% av den normala men som ändå ger hushållen en avsevärt bättre uthållighet.

 

Fråga: Vintertid lär solkraften inte räcka särskilt långt?

Svar: Idén med lokalt elnät är egentligen oberoende av strömkälla. Sol, vind, diesel eller annan källa fungerar så länge den ger ström till det parallella elnätet.

 

Fråga: Elsäkerhet. Hur säkerställer ni att installatörer och andra inte utsätts för fara om det stora elnätet går ner men det ändå finns fungerande elnät igång?

Svar: I nuvarande regelverk finns föreskrifter för hur detta ska hanteras. Men alla regelverk måste löpande uppdateras efter den tekniska utvecklingen. Detta pågår ständigt.

 

Fråga: Så vi ska bygga parallella infrastrukturer som måste underhållas och testas? Folk testar ju inte ens sina brandvarnare & jordfelsbrytare…

Svar: Korrekt. Men i och med att de parallella näten kontinuerligt används så sker funktionstest löpande. Den möjliga problembilden med bristande test och underhåll av elinstallationer är oförändrat jämfört med läget idag. Alla anläggningsinnehavare är enligt lagen skyldiga att underhålla sina installationer och ansvaret gäller lika i bägge näten.

 

Fråga: Vad krävs för att solkraft ska kunna leverera stabil växelspänning? Yttre nät behövs för att hålla frekvensen?

Svar: Producerad elenergi lagras på batteri. Efter batteriet sätter man växelriktare som matar stabil spänning i det lokala elnätet.
Haken med dagens system är att vid elavbrott stängs det ner, av säkerhetsskäl. Vilket omöjliggör för den enskilde konsumenten att använda t ex lokalt producerad solkraft som reservkraft.

 

Fråga: Hur är det lokala nätet tänkt att läggas ut?

Svar: På det sätt som kan anses vara lämpligt. I tätort kan lösningen vara att ”skjuta ut” ledningar i de rör och kulvertar som redan finns för fiber/tele. Anläggningskostnaden för att skapa ett säkert nät blir lägre, dimensionerat för lågspänning. Vanligtvis max 400 Volt men lågspänning för växelström (LVAC) är max 1000 V och för likström (LVDC) max 1500 V.

För en kommun – som i både fred och krig har ansvaret för t ex äldrevården – är det inte säkert att lösningen är att dra elnätet till varje enskilt äldreboende. Ett alternativ kan vara att koncentrera de äldre till ett mindre antal ställen, vilka är knutna till ett parallellt elnät. Det är ingen rolig lösning, inte minst med tanken på den oro som kan uppstå om man flyttar en person med demens men vi bör komma ihåg att ambitionen är inte en ouppnåelig ”livet som vanligt”-nivå utan att på basal nivå överleva som samhälle, trots stora påfrestningar.